Sverige behöver moderniseras.


Vi i Sverige tycker ofta vi är långt framme och trots vår konservativa regering är vi ett progressivt land som vet värdet av att bryta ny mark. Men detta till trots var det länge sedan vi såg över vårt hus ordentligt. Sveriges infrastruktur är inte i närheten av de behov vi har, både nu och i framtiden. Och eftersom många projekt kommer ta många år att färdigställa måste man alltid ha en långsiktig plan.

Om Sverige ska fungera behöver vi göra stora moderniseringar där stat och näringsliv kan samverka! Detta klarar inte den nyliberala verklighetsuppfattningen i nuvarande regering. Det krävs en regering som tror på statens roll som samhällets demokratiska ledningscentral och inte som en pensionsduglig vaktmästare, så som den används för tillfället.

Vi behöver därför inleda byggandet av dubbla spår på hela Svenska stambanenätet och börja titta på den nya tekniken med magnetspår.  Vi måste börja byggandet av underjordiska parkeringsplatser styrda av robotar för att öppna upp våra städer, så som det börjar göra i Köpenhamn. Vi behöver bygga ett stort vågkraftssytem längs hela vår 800 mils kust, för att ta tillvara på havets rörelseenergi och säkra grön billig el i framtiden. Vi behöver bygga 100 000 gröna allmännyttiga bostäder i storstadsområdena.

Gissa om detta är verklighetsfrämmande för en borglig tänkare men dessa satsningar är inget konstigt alls i Sverige om man tittar på historien! Från inget alls till världens 3:e starkaste flygvapen på mindre än 20 år. Vi byggda världens bästa allmänytta under 30-talet! Vi byggde ett enormt järnvägsnät medan vi fortfarande var ett fattigt land i obygden av Europa i början av 1900-talet.

Det handlar om att prioritera framtidens behov i dag så vi kan vara trygga och ladda om för nästa gång Sverige behöver moderniseras i framtiden. Kunde vi göra det för 100 år sedan kan vi göra det i dag.  
Så mitt råd till Sveriges befolkning blir alltså, se om ditt hus, det tjänar vi alla på.

Marcus Johansson
Gräsrotbloggaren

One thought on “Sverige behöver moderniseras.

  1. Jag hoppas att du inte misstycker att jag kommenterar på din blogg. Men du har nu tagit upp flera verkligt intressanta och dessutom framtidsbestämmande frågor.

    Det är lättare att få igång en utveckling i ett fattigt och underutvecklat land (som Grekland) genom investeringar än i ett relativit rikt och utvecklat land, som har stannat av som Sverige har gjort nu. Eftersom så många investeringar redan är gjorda, är det svårt att finna de lönsamma investeringarna. Och dessutom finns något som kallas ”den avtagande gränsnyttan”, dvs att vinsten av en investering inte är proportionell mot investeringens storlek.

    Detta innebär inte alls att du har fel, utan att det behövs mycket bättre kalkylunderlag för investeringsbesluten.
    När man började bygga järnvägar under 1800-talet var Sverige ett land med stora råvarutillgångar i det inre, vilka inte kunde utnyttjas eftersom det saknades moderna kommunikationer, utom längs kusterna. Idag förs en ytlig debatt där själva anläggningskostnaden betraktas som en vinst.

    Det kan självfallet inte bli någon vinst på övergång från ett effektivt energisystem (kärnkraft) till ett mindre effektivt (vindkraft) hur mycket pengar som än slängs på vindkraften. Jag tror också att ny kärnkraft med reaktor som uppfyller mycket hårdare säkerhetskrav än de nuvarande kommer att bli mer effektiv och lönsam än vågkraften. Som dock har flera fördelar, inte minst i jämförelse med vindkraften, vilka inte alls har kommit fram i debatten. Den största fördelen är förstås att eländet döljs under vattenytan, så att man kan fortsätta att njuta av utsikten.

    En annan sak, som inte beaktas i debatten är att vattenrörelserna påverkas även av andra kraften än vinden, vilket kommer att ge vågkraften fler drifttimmar. Förutom tidvatten finns ett fenomen som kallas seicher, och som har tagit många liv i drunkningsolyckor på Vättern. Det handlar om enorma krafter, som finns fastän man inte kan se dem. Själv blev jag intresserad av dessa naturens okända krafter när tre personer försvann spårlöst i två olika drunkningsolyckor på Vättern under samma år. Sjön suger, som en hungrig jätte. Det har inträffat flera gånger tidigare. Förr trodde man på förklaringen att det fanns underjordiska kanaler till Bodensjön i Scwieiz, som också är en farlig sjö.

    Om man inte lyckas konstruera kärnreaktorer, som är 100 %-igt säkra mot radioaktiva utsläpp, så att man kan bygga dem i de mest tätbefolkade områdena, så kan vågkraft bli den bästa lösningen, speciellt för små och tätbefolkade länder. Kanske inte för att driva elintensiva industrier, men för att klara lättare industri, hushåll och transporter. Vattenrörelserna i världshaven täcker världens hela energibehov flera gånger om.

    Problemen är dels salthaltens inverkar på anläggningarnas metalldelar, och dels att finna en teknik, som ger lönsamhet. Idag olösta problem, men…. Under 1990-talet träffade jag en moderatpolitiker, som drev ett företag i energibranschen, med export till just den typen av länder. Och han trodde stehårt att vågkraften skulle bli framtidens medodi för de länderna.

    Magnetsvävartåg är egentligen ingen ny ide, och bygger på monorail (enräls-) systemet, som har provats i olika varianter sedan 1800-talet, men varje gång blivit utkonkurret av den konventionella järnvägstekniken med järnhjul som rullar lätt på på vignolräler (som är en uppfinning från tidigt 1800-tal). Att monorail-fantasterna inte ger upp beror på att det antagligen måste finnas en gräns för hur fort man kan köra på en konventionell järnväg. Men triumfen, när ett magnetsvävartåg hade kört 515 km /tim blev kortvarig, när ett höghastighetståg på konventionell räls körde 576 km/tim. Vad framtiden bär med sig vet vi inte. Det har t.o.m föreslagits svävartåg i vacuumrör på Atlantens botten mellan Europa och Amerika.

    Om man inte har tänkt sig att göra landskapet till en schweizerost med nya järnvägslinjer vart 50:e år, så måste nya järnvägslinjer för den långväga trafiken byggas med en geometrisk standard (kurvradier, mm) som klarar även de extremt höga hastigheter, som KANSKE kan bli aktuella i framtiden, eventuellt efter ett teknikbyte till svävartåg.

    Jag har därför, tyvärr utan framgång hittills, försökt bilda opinion MOT den föreslagna Europabanan mellan Stockholm och Malmö /Köpenhamn väster om Södra stambanan, med kurvradier för varierande hastigheter mellan 160 km /tim och 350 km /tim – till förmån för en rakare och kortare linje öster om Södra stambanan, med en geometrisk standard som är anpassad för en framtida lägsta hastighet på minst 600 km/tim. Vad tycker du är mest framsynt? Lägg en linjal på kartan mellan Stockholm och Malmö /Köpenhamn….

    Förvisso behövs ny ”social ingenjörskonst” för att bygga framtidens samhälle, men det behövs också en rent teknisk ingenjorskonst, som vågar släppa gråvädersrealismen och tillbakablickandet och se LÅNGT in i framtiden. Jag minns 1950-talet. Då fanns det mycket mer av framtidsvisioner i de tekniska magasinen än idag, när teknik-nostalgin flödar över och 1950-talets bilmodeller pryder nästan varje uppslag.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s