När vinst är en förlust.


LO har valt att säga nej till vinster i välfärden. Jag är jätteglad över detta.
Nu kanske vissa säger, ”vadå vinst eller inte det kan väl kvitta?” men låt mig förklara varför jag är en sådan motståndare till vinster och kapitalistisk marknadstänk i skolor och välfärd.

Ett företag som sysslar med en verksamhet måste i jakt på vinst alltid effektivisera och modernisera produktionen. När det gäller tex. kexchoklad är det inte en jättestor grej eftersom där finns en del att jobba med. Större grytor, större kylrum, fler maskiner eller billigare råvaror. Så länge man inte driver det till extrema saker som vissa bolag gör genom att syssla med slavarbete, barnarbete eller rovdrift på miljön så är det mesta acceptabelt.

Men byter du ut kexchokladen mot elever eller sjuka blir det med ens mycket värre.
Större klasser, färre lärare, flera patienter per sal eller billigare mat till högre priser. Det är inte den typen av verksamhet som hör hemma i välfärdsektorn.

Vad är då vinst i välfärden? Ja inte är det att bolaget kan spara så mycket av de skattepengar kommuner, landsting eller stat betalar, till att stoppa i egen ficka. Nej den verkliga vinsten i välfärden är att våra gamla i landet får en riktigt bra äldrevård efter att ha jobbat hela livet. Inga vinstmaximeringar eller personalnedskärningar.
Det är att de elever som kommer ut från Skolan är riktigt kreativa och kunniga så de kan sätta fart på nya idéer i samhället.

Vinst i välfärden är att välfärden är något vi kan lita på. Inte att skattepengar landar i skatteparadis.

Bra av er i LO!

Marcus Johansson
Gräsrotsbloggaren.

One thought on “När vinst är en förlust.

  1. Vad LO exakt har beslutat, har jag inte lyckats ta reda på. Inom LO har man ofta talat om ”övervinster” som benämning på oacceptabelt stora vinster.

    Somliga debattörer, som säger sig vilja förbjuda vinster i välfärden, inskränker begreppet ”vinst” till utdelad vinst. Eller så vill de inte räkna vinstutdelningar motsvarande bankräntan som en ”vinst”. Och slutligen vill de inte kalla vinster, som stannar i företaget, för vinster. Man säger att ”överskottet plöjs ner i företaget”, på samma sätt som en bonde kan plöja ner årets skörd som grönsgödsling, vilket ger större skörd nästa år.

    Vår partiordförande har sagt att vinster i välfärden inte går att förbjuda, och jag håller med honom. Men det beror kanske på hur man definierar ordet ”vinst”. Om en privatperson i sitt eget namn lånar i pengar i bank som kapitalinsats i ett företag, som han just har startat, måste han betala ränta till banken. Denna ränta kallas ”vinst” i företagens bokföring. Om han däremot lyckas låna pengarna i företagets namn, kallas räntan ”utgift” i företagets bokföring.

    Om en kommun lånar i bank till ett skolbygge, måste kommunen också betala ränta till banken. Om skolbygget finansieras ur kommunens löpande budget, gör kommunen i stället en ränteförlust. I stället för att bygga skolan hade ju kommunen kunnat spara pengarna eller amortera ner andra skulder.

    Somliga debattörer, som säger sig vilja förbjuda vinster i välfärden, inskränker begreppet ”vinst” till utdelad vinst. Eller så vill de inte räkna vinstutdelningar motsvarande bankräntan som en ”vinst”. Och slutligen vill de inte kalla vinster, som stannar i företaget, för vinster. Man säger att ”överskottet plöjs ner i företaget”, på samma sätt som en bonde kan plöja ner årets skörd som grönsgödsling, vilket ger större skörd nästa år.

    Under mitt liv har jag sett rationaliseringar, och massuppsägningar till följd av rationaliseringarna, inom verksamheter som jag inte i min vildaste fanstasi kunde föreställa mig att människor kunde ersättas med maskiner. Vi har sannolikt en robotisering av demensvården framför oss. Det finns enorma vinster att hämta för det företag, som blir först med att konstruera robotar som kan mata dementa.

    Den nu aktuella krisen för den svenska läkemedelsindustrin, som flyttar forskningen utomlands, beror på att svenska forskare inte har lyckats utveckla mediciner som bromsar eller botar de svåra demenssjukdomarna. En bidragande orsak till detta kan vara svårigheten att genomföra klinisk forskning, alltså på patienter, i Sverige efter Roxiamkatastrofen 1993, rejält nedtystad, då åtta unga patienter i praktiken mördades av läkare vid svenska sjukhus. Detta i jakten på att hitta en medicin mot schizofreni. Den kliniska utprovningen flyttar till länder i Sydamerika och Afrika, och varför ska då forskningen vara kvar i Sverige.

    Dementa är ofta undernärda inom både offentlig och privat vård, vad det nu beror på. Om det beror på för lite personal, eller på att unga människor inte har tålamod nog att mata en dement åldring. Matnigsrobotar har med stor framgång prövats på unga handikappade, som kan styra roboten med en pedal under bordet. Det kan en person med nedsatt hjärnfunktion inte göra – inte ännu i varje fall.

    Vården måste väl ständigt effektivisera och förbättra – för patienternas skull och för att finansiering ska räcka till behandling av alla sjukdomar, som numera kan botas? Billigast blir det när folk där direkt, som de gjorde för 200 år sedan. Och dyrast blir det när sjukvården lyckas hålla liv i patienterna år efter år, utan att de blir bättre. Vad som är mest lönsamt? Vi har idag bromsmediciner mot HIV/aids, de ger god förtjänst åt tillverkarna, eftersom de måste tas på livstid. Mediciner som botar patienterna efter en kortare tids medicinering kan aldrig bli en riktig storsäljare.

    Å andra sidan kan det företag, som blir först med en medicin som verkligen botar sjukdomen, och får ensamrätt på den medicinen under många år framåt, faktiskt tjäna en hacka på det också. Vinst för det enskilda företaget, brakförlust för läkemedelsintustribranschen som helhet. Beror frånvaron av en medicin, som inte bara bromsar, utan även botar sjukdomen på att forskarna har kört fast, eller beror det på rädslan och sammanhållningen mellan läkemedelsföretagen? Troligen det senare. Hur kommer du åt vinsterna i läkemdelsindustrin?

    Alltmer av anslagen till den offentliga sjukvården går till vinster i privata företag. Sjukvård håller på att bli en alltmer kapitalintensiv verksamhet, med dyrbara medicinsk-teknisk utrustning. Det fanns en tid, då man inte kunde få patent på unika mediciner, som bromsade epidemier, eftersom de medicinerna ansågs vara uppfinngar i hela mänsklighetens tjänster. Därför har miljoner aids-sjuka i fattiga länder inte ens fått någon bromsmedicin. Billiga piratkopior tillverkas nu i framförallt Indien. De billiga piratkopiorna är till välsignelse när de verkligen är kopior, men det finns ju också extremt billiga ”kopior” som enbart gör skada.

    Intrång i patenträttigheter och piratkopior av allt från läkemedel till bildelar och märkesjeans är en del av den snabbt växande internationella organiserade ekonomiska brottsligheten. Det görs enorma vinster, svarta pengar. Men utan de piratkopior som verkligen är kopior, skulle miljoner människor dö i onödan. Går det ens att förbjuda vinster i vården i ett Sverige som ett isolerat land i världen? Vinstfrågan är mycket större och mer komplex fråga än en akademisk diskussion om vad som är vinst, eller ränta.

    Kapitalismen är mänsklighetens gissel, på samma gång både till välsignelse och förbannelse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s